IRLAB Therapeutics

• Abstract 701 – Results from REACT-PD – a randomised, placebo-controlled, multi-centre phase IIb study evaluating the efficacy of pirepemat on falls frequency in patients with Parkinson’s disease kommer att presenteras av Fredrik Hansson, Director of Clinical Science and Biometrics & Susanna Waters, Director of Systems Pharmacology. Theme C, Poster Shift 02, 19-21 mars, Board 088.
• Abstract 2455 – Searching for novel CNS therapies in Parkinson’s and Alzheimer’s disease using Integrative Screening process (ISP): An AI/ML driven phenotypic drug discovery platform kommer att presenteras av Sebastian Oleszko, Research Scientist AI/Data Science. Theme C, Poster Shift 02, 19-21 mars, Board 157.
• Abstracts 2995 – Amantadine for levodopa induced dyskinesias in PD: Prevalence, clinical correlates, and treatment outcomes in the PPMI study cohort kommer att presenteras av Sebastian Oleszko, Research Scientist AI/Data Science och Susanna Waters, Director of Systems Pharmacology. Theme C, Poster Shift 02, 19-21 mars, Board 086.

Abstract 701
Results from REACT-PD – a randomised, placebo-controlled, multi-centre phase IIb study evaluating the efficacy of pirepemat on falls frequency in patients with Parkinson’s disease
Återkommande fall hör till de mest besvärliga komplikationerna vid PD, och effektiva behandlingar saknas. Pirepemat förstärker nervsignaleringen i prefrontala kortex (pfc), genom att öka nivåerna av dopamin (DA) och noradrenalin (NA) i synapserna. Detta motverkar den försvagning av NA- och DA-signalering som är förknippad med kognitiv svikt och fall i PD.
REACT-PD, en Fas IIb-studie, utvärderade effekten av 13 veckors behandling med pirepemat på fall-frekvens i patienter med PD. Top-line-resultaten visade en markant minskning av fallfrekvensen i alla behandlingsgrupper, men ingen statistiskt signifikant skillnad för pirepemat jämfört med placebo. Här presenterar vi resultat av analyser som fokuserar på effekten av pirepemat i olika plasmakoncentrations-intervall. En signifikant, U-formad plasmakoncentration vs. responskurva påvisades, som indikerar att pirepemat i optimala plasmakoncentrationer kan ge en signifikant och kliniskt meningsfull minskning av fall i PD. Den relativa fallfrekvensen reducerades med 31% jämfört med placebo i det optimala plasmakoncentrationsintervallet.
Dessa fynd är i linje med tidigare forskning rörande substanser som påverkar NA och DA i pfc, och indikerar att dosering av pirepemat bör individualiseras, baserat på plasmakoncentrationer. I termer av det absoluta antalet fall motsvarar effekten vid optimala koncentrationer av pirepemat en minskning med 7 fall per månad, jämfört med placebo. Minskningen av fall som observerades vid optimala plasmakoncentrationer var inte förenad med någon påverkan på motoriska symptom. Sammantaget stöder dessa resultat fortsatt utveckling av pirepemat.
Författare: Joakim Tedroff, Fredrik Hansson, Erik Werner, Olivia Vu Van, Johanna Landström, Nicholas Waters, Clas Sonesson, Susanna Waters
Theme C: α-SYNUCLEINOPATHIES / DRUG DEVELOPMENT, CLINICAL TRIALS / NEUROTRANSMITTER-BASED AGONISTS AND MODULATORS, GLP-1 RECEPTOR AGONISTS

Abstract 2455
Searching for novel CNS therapies in Parkinson’s and Alzheimer’s disease using Integrative Screening process (ISP): An AI/ML driven phenotypic drug discovery platform
Traditionell, target-baserad drug discovery (DD) bygger på en reduktionistisk ansats, med fokus på att optimera effekter på ett isolerat target (målprotein) i provrörsmodeller. Denna strategi har välkända svagheter, så som osäkerhet kring translaterbarhet, och inneboende problem med “druggability” av de substanser som selekteras initialt. ISP är en DD-plattform som istället bygger på jämförande in vivo-fenotypning. ISP möjliggör klustring av substanser i en multidimensionell egenskapsrymd, baserat på deras effektprofil på systemnivå (effekter på biomarkörer inklusive neurokemi, genuttryck och beteendemönster). Här presenterar vi en signifikant vidareutveckling av verktyg för beteendeanalys, baserad på AI-driven identifiering av beteendemönster från videoupptagningar. Denna nya teknologi tar den fenotypiska karaktäriseringen i ISP ett steg vidare, vilket ytterligare förfinar den prediktiva kapaciteten, och förstärker ISP:s förmåga att upptäcka utvecklingsbara (”druggable”), säkra, och innovativa ”first-in-class” läkemedelskandidater.
Författare: Susanna Waters, Peder. Svensson, Nicholas Waters, Erik. Werner, Daniel. Andersson, Fredrik. Wallner, Joakim Tedroff, Clas Sonesson, Sebastian Oleszko
Theme C: α-SYNUCLEINOPATHIES / THERAPEUTIC TARGETS, MECHANISMS FOR TREATMENT / DOPAMINE, ACETYLCHOLINE, NEUROTRANSMITTERS, GLP-1 RECEPTOR

Abstract 2995
Amantadine for levodopa induced dyskinesias in PD: Prevalence, clinical correlates, and treatment outcomes in the PPMI study cohort
Levodopa-inducerade dyskinesier (LIDs) är en vanlig, handikappande komplikation vid PD, som vanligtvis uppträder efter 5-10 års behandling med levodopa. En formulering med långsam frisättning av amantadin, en NMDA-receptorantagonist med antikolinerga egenskaper, godkändes 2017 för behandling av LIDs. Här studerade vi användningsmönster för amantadin i en stor, observationell PD-kohort. Data på kliniska skattningsskalor, genotyper, demografi och hjärnavbildning för 1340 individer med PD inhämtades i november 2025. Dessa data analyserades avseende övergripande samband/korrelationsstruktur, faktorer som utmärker de som behandlades med amantadin, samt faktorer som utmärker dem som avslutade amantadin.
Amantadin användes av cirka 30% av de individer som hade LIDs, och ungefär en tredjedel av dessa avslutade behandlingen när sjukdomen fortskred. De flesta individer hade en daglig dos under 300 mg amantadin. Individer med dyskinesier som behandlades med amantadin tenderade att ha mer allvarliga PD-symptom generellt, inom symptomdomäner som ADL-funktion, kognitiv svikt, och motoriska symptom inklusive dyskinesier. Tremor var dock inte relaterat till amantadinbehandling. Vidare var MDS-UPDRS del 3, en objektiv motorisk skattning utförd av läkare, generellt lägre bland dem som behandlades med amantadin. Individer med amantadinbehandling tillhörde oftare genetisk subtyp, särskilt LRRK2 medan så kallad sporadisk PD var kopplad till mindre amantadinanvändning. Individer som avslutade amantadinbehandling hade generellt mer allvarliga symptom än de som fortsatte behandling, men skillnaderna var små.
Författare: Sebastian Oleszko, Joakim Tedroff, Susanna Waters, and Nicholas Waters
Theme C: α-SYNUCLEINOPATHIES / DRUG DEVELOPMENT, CLINICAL TRIALS / NEUROTRANSMITTER-BASED AGONISTS AND MODULATORS, GLP-1 RECEPTOR AGONISTS

For more details about the AD/PD™ 2026 congress, please visit: https:// https://adpd.kenes.com/